Ännu ett avsked på jobbet…

Idag var det dags att säga hej då till ytterligare en arbetskamrat på jobbet, nämligen Domarn. Det är nämligen honom som min kramkompis ska åka till Sydafrika tillsammans med. Domarn kallar jag honom eftersom han är domare i fotboll, men smeknamnet domarn passar också bra med tanke på att han alltid påpekar alla fel man säger. Han är nämligen lite av en språkpolis, så fort man använder ett begrepp fel eller en mening inte är rätt uppbyggd påpekar han det ganska fort. Han säger alltid vad han tycker och är alltid sarkastisk, fast på ett roligt sätt så klart. Jag har verkligen gillat att jobba tillsammans med honom, med honom på jobbet har man alltid roligt. Han är språkpolis, sarkastisk och ironisk, allt på samma gång, med glimten i ögat så klart! Av Domarn har jag lärt mig mycket, inte bara jobbmässigt utan även språkmässigt eftersom han aldrig är sen att påpeka om man använder ett begrepp fel eller bygger upp en mening fel.

Innan jag träffade Domarn brukade jag använda begreppet arm när jag egentligen menade ärmen på tröjan, men efter att ha fått språkpolisen efter mig, har jag lärt mig! Jag har också lärt mig att man ska använda begreppet senast istället för sist när man t ex säger ”senast vi sågs så spelade vi spel”. Använder man begreppet sist så menar man ju att man aldrig igen ska spela spel eftersom det var sista gången man gjorde det. Jag trodde också att jag lärt mig skillnaden på begreppen ses och syns, men det upptäckte jag att jag inte hade gjort idag när jag skulle säga hej då till Domarn. Jag sa nämligen ”Då behöver vi inte säga hej då idag eftersom vi syns på julfesten”. Domarn sa då ”Ja, vi ses på julfesten, inte syns”. Självklart använder jag ett felaktigt begrepp det sista jag gör, ingen av oss är ju osynliga så självklart kommer vi synas då liksom vi gjorde nu eftersom vi som sagt inte är osynliga… Vi kommer ju ses på julfesten, dvs. träffas och se varandra. Typiskt att han kommer att komma ihåg mig som en som inte kan prata svenska! Fast det är väl i och för sig bra att han kommer ihåg mig som den jag är, en person med dåligt ordförråd!

En sak vill jag dock påpeka, nämligen att det inte alltid är så viktigt vilka begrepp man använder, i alla fall inte muntligt, det viktigaste är väl ändå att de man pratar med förstår vad man menar, eller vad säger du Domarn?! 

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Sorgligt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s