Sorgligt avsked på jobbet

I fredags var det Idas sista dag på jobbet. På eftermiddagen bjöd hon på hemmagjord chokladmousse med bär, riktigt gott! En liten stund senare när jag satt på min plats och jobbade skickade Ida ut ett sista mail till oss alla, där hon tackade för sig och skrev att vi alltid var välkommna att hälsa på henne, då kändes allt så definitivt och sorgligt att jag började gråta! Precis då kom en arbetskamrat förbi, han titta på mig och frågade ”Går det inte så bra?”. Han trodde att jag var ledsen för att det gick dåligt med en arbetsuppgift, men jag sa att det var för att Ida skulle sluta och då försökte han muntra upp mig genom att säga att vi ju kan träffas igen, äta lunch och så. Och det är klart att vi kommer fortsätta att ses, men det blir ju aldrig samma sak! Förut har jag ju när jag vill kunnat ta sparkcykeln bort till Ida och snacka lite, jag har kunnat sitta bredvid henne på fikat och prata, vi har kunnat gå och äta lunch tillsammans, vilket vi ju kan göra nu också, men då går vi ju inte till lunchen tillsammans utan ses på stället där vi ska äta, inte alls samma sak! Jag gick bort till Ida och gav henne en stor kram, grät och skrattade om vart annat. ”Nothing lasts forever”!

idaochjagsommarmys.jpg

Det som också gjorde att jag blev extra ledsen tror jag var att jag tänkte på hur det ska bli när jag slutar på jobbet, hur jobbigt jag kommer tycka att det är min sista dag på jobbet. Jag vill aldrig att dagen ska komma, jag får tårar i ögonen bara jag tänker på det. När jag slutade på mitt förra jobb grät jag varje gång jag skulle krama om någon och säga hej då, även när jag sa hej då till personer som jag inte alls gillade speciellt mycket. För när man står där och vet att man kanske aldrig kommer se människan igen, tänker man bara bra och snälla tankar… Innerst inne tycker jag nog om alla, på något sätt! Vissa personer vet man ju att man aldrig mer kommer att träffa igen, det är precis som att de inte existerar längre, och det gör ont att tänka på det. Jag hoppas verkligen att jag är välkommen tillbaka om jag efter ett tag i Degerfors känner att jag vill tillbaka! Det finns så många människor på jobbet som jag tycker om så himla mycket, det gör ont i mig när jag tänker på att jag ska lämna vissa av dessa. Vissa av dessa kommer alltid ha en plats i mitt hjärta! Stämningen på mitt jobb är så familjär att jag känner mig hemma på jobbet, där är en bra stämning, en stämning som jag inte vet om jag kan vara utan…

Nu blev jag ledsen igen, har riktig ångest! Har jag verkligen gjort rätt?

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Sorgligt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s