Jag har sagt upp mig!

I måndags gick jag in till min chef och sa upp mig! Fredagen innan skrev jag på kontraktet för mitt nya jobb. Det var inget lätt beslut men jag var tvungen att bestämma mig, och om jag valt rätt eller inte vet jag väl inte förrän om några månader….

Allt började med att min mamma hittade en jobbannons i Karlskoga Tidning strax innan sommaren. Hon tyckte att jag skulle söka jobbet, men jag kände inte att jag ville utan förträngde det. Jag hade ju ett fast jobb. Visst ville jag tillbaks till Degerfors-området någon gång i framtiden men inte just nu. Några dagar senare när datumet för att söka jobbet höll på att gå ut ringde min mamma mig klockan 07.00 på morgonen och sa att hon tyckte att jag skulle söka jobbet eftersom hon på natten hade drömt att jag aldrig skulle få ett jobb i Degerfors-området om jag inte sökte detta jobb. Mycket motvilligt sökte jag jobbet, visst ville jag tillbaks till Degerfors men jag tyckte inte riktigt att tidpunkten var den rätta. Jag hade ju endast jobbat på mitt nuvarande jobb i Norrköping i 1,5 år och kände att jag kunde tänka mig att jobba där ytterligare några år, eftersom jag trivdes på bra. Dessutom hade jag och D bestämt att han skulle flytta ned till Norrköping och bo hos mig och pendla till jobbet i Stockholm till hösten.

Efter bara några dagar fick jag ett samtal från personalchefen på det jobb jag sökt där hon sa att hon ville träffa mig. Dagen innan semestern slutade jag tidigt från jobbet och åkte till Degerfors för en första intervju. Intervjun gick bra och de sa i stort sett att det var mig de ville ha redan då! Veckan efter fick jag en länk till en sajt på Internet där jag skulle logga in för att göra ett personlighetstest som alla måste göra för att få jobb där. Testet var riktigt jobbigt! Sommaren gick och jag hörde ingenting från jobbet jag sökt, inte förrän jag jobbat några veckor efter semestern hörde de av sig och ville träffa mig för att gå igenom testet. Testet gick bra, jag hade tydligen en personlighet som passade dem och de frågade om jag vill ha jobbet. Jag slet mitt hår i förtvivlan eftersom jag inte visste hur jag skulle göra, man vet ju vad man har, men inte vad man får…. D är ju från Karlskoga från början, endast en mil från Degerfors så vi har båda haft som mål att vi ska flytta hemåt någon gång i framtiden. Eftersom det inte direkt kryllar av jobb i närheten av Degerfors, så kände jag att jag inte kunde tacka nej till jobbet. Dessutom verkar det vara ett riktigt bra jobb, med bra förmåner och bra arbetsuppgifter, den enda nackdelen är att det inte finns någon på jobbet som är under typ 33 år, så jag kommer kanske inte ha så mycket gemensamt med de andra som jobbar där, förrutom jobbet! Men istället har jag ju familj och vänner där, så att min fritid blir mycket roligare än vad den varit i Norrköping.

Jag har ju ofta känt mig ensam i Norrköping, inte haft så mycket vänner. Nu på slutet har jag umgåtts lite på fritiden med Ida och det tycker jag har varit riktigt trevligt, därför känns det väldigt tråkigt att jag snart ska lämna staden när jag äntligen börjar komma in i allt. I och för sig har jag väl aldrig varit direkt ensam eftersom vi gör rätt mycket tillsammans på jobbet, även på fritiden. Som att spela innebandy, gå på krogen osv. Ida ska ju också sluta på jobbet, hon slutar redan på fredag eftersom hon ska starta eget företag, så det hade blivit väldigt tomt på jobbet utan henne! Allt ordnar sig nog till slut, men jag känner mig väldigt osäker på om jag gjort rätt. Men det visar väl sig med tiden, jag ville ju hem någon gång….

Ytterligare en nackdel med att flytta hem är att jag kommer ännu längre från D, vi skulle ju annars ha flyttat ihop snart… Men men, förhoppningsvis kommer väl han också mot Degerfors hållet snart, eftersom vi båda har det som mål. Han tänker skriva sig i Degerfors hos mig och veckopendla om skatteverket går med på det, annars blir det kanske för dyrt att köpa pendlingskort på SJ. Om det går igenom kommer D komma hem varje helg och en dag i veckan förhoppningsvis, det ordnar sig nog!

I torsdags hade vi månadsmöte på jobbet och då blev det officiellt att jag slutat. Jag hade redan berättat för Ida, Rogge samt två av mina kollegor som jag arbetar nära, men resterande arbetskamrater fick reda på det då och de blev chockade. Tror de flesta kommer sakna mig, eftersom jag är en person som pratar mycket och säger min åsikt, sådana personer behövs på ett företag! Det var inte bara jag som beslutat mig för att säga upp mig utan ytterligare en kille på jobbet hade bestämt sig för att sluta, han skulle gå tillbaks till sitt gamla jobb. Det kändes faktiskt lite skönt att det inte bara var jag som slutade eftersom all uppmärksamhet då inte riktades mot mig!

På mötet och efter mötet kände jag mig riktigt nere, jag höll på att börja gråta, när alla visste att jag skulle sluta kändes det så definitivt, och jag vet ju fortfarande inte om jag gjort rätt! På mötet berättade de också att vi skulle utöka vår verksamhet i Stockholm. Och detta gjorde mig också lite nere. Jag tänkte att jag kanske skulle varit kvar på jobbet och försökt bli förflyttad till Stockholm istället, men vårt mål är ju att flytta åt Degerfors hållet…. man vet aldrig om man gör rätt! Så himla jobbet, livet består av så himla många svåra beslut, beslut som man aldrig vill fatta, vore bättre om någon annan bara kunde fatta beslutet ån en, men så lätt ska väl livet inte vara! För tänk om D söker massa jobb i Degerfors-området men ändå aldrig får nått jobb, då kanske det blir så att jag om några år ändå måste försöka ta mig åt Stockholmsområdet eftersom det är lättare att få jobb där, och då har jag liksom flyttat till Degerfors i onödan när jag istället kunde ha stannat på mitt nuvarande jobb och istället om nått år kanske bli förflyttad till Stockholm. Nej, nu får jag sluta att tänka på det, då blir jag bara depprimerad, gjort är gjort och man måste ju våga chansa för att vinna!

Jag börjar troligtvis på mitt nya jobb 3:e december, jag har ju egentligen 3 månaders uppsägningstid, men mitt nya jobb tyckte det vore bra om jag kunde börja redan 3:e december så att jag hinner jobba lite innan julledigheten och mitt nuvarande jobb trodde inte detta skulle vara ett problem, annars skulle jag ju vara tvungen att jobba ändå till 17 december eftersom jag sa upp mig 17 september…

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Jobb, Jobbigt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s